Begränsades av språket

Khemiri växte upp med en svensk mamma och en tunisisk pappa. Detta ledde till att någon av föräldrarna alltid hade problem med det inhemska språket vare sig familjen befann sig i Sverige eller Tunisien.
– Jag kände nästan alltid att min pappa begränsades av språket i Sverige och att han behandlades annorlunda för att han inte kunde tala korrekt svenska., berättade Khemiri. När vi var i Tunisien var det tvärt om, då var det mamma som dumförklarades för sina språkliga brister.
   I Khemiris hem blandades svenska ord med arabiska och franska, något som gav upphov till en mängd "specialord" som var en blandning av de tre språken.

 

Utbrett invandrarförakt

Vid sitt besök berättade Khemiri om sin debutroman "Ett öga rött" som kom ut 2004 och som direkt blev en storsäljare.
– Boken handlar om tonåringen Halim som i ett försök att hitta sin plats i tillvaron, avvisar allt som innefattas av den svenska kulturen och dras istället till sina arabiska rötter, förklarade Khemiri.
   Mycket inspiration till boken har författaren hämtat från sin egen ungdom och det utbredda invandrarförakt som rådde i Sverige i början av 90-talet.
– Saker som "Ny demokrati" och "Lasermannen" skapade en rädsla att gå ut om man inte hade helvit hudfärg, sa Khemiri, det fanns ungdomar som gick omkring med laserpekare och låtsades vara lasermannen i syfte att skrämmas. Jag blev paranoid av den spända och hatiska stämning som rådde vilket ledde till någon slags revolt mot det typiskt svenska och en önskan hos mig att ta tillvara och förstärka allt som var förknippat med invandrarkulturen, förklarade han för åhörarna i aulan.

 

En middag

När Khemiri steg av scenen efter en mycket uppskattad föreläsning med många skratt, men också en portion allvar, dånade elevernas applåder i den fullsatta aulan. När åhörarna gett sig av fick vi möjlighet att träffa honom personligen, över en middag på det nybyggda Aludden vid Aspen.
    Det var tydligt att det var en annan Khemiri vi fick ta del av än den lättsamma, humoristiska killen som på eftermiddagen hänförde en hel publik med sin charm. Samtalet gick trögt och stämningen var lika uppsluppen som ett möte i kommunfullmäktige. Konversationen var lågmäld under middagen och ibland försvann hans röst helt i luften, trots att restaurangens gäster denna onsdag var få.
    – Är du inte nervös när du står ensam på scenen och lämnar ut dig själv och din personlighet inför så många människor?, slapp det ut någon i ett desperat försök att bryta tystnaden.
    – Det faktum att jag potentiellt skulle kunna ljuga när jag står på scenen, gör mig mer förmögen att tala sanning, blev svaret tillslut, en kommentar som inte bara satte punkt för samtalsämnet utan också middagen.
Efter att vi vandrat tillbaka till skolan bestämde vi oss för att lyssna på även den andra föreställningen och på så sett blev minnet som vi ville ha det. Khemiri ensam på scenen, med den outtröttliga glimten i ögat.