Flykting i ett historiskt perspektiv

I alla tider har människor förflyttat sig. Genom åren har många sökt sig till våra trakter, liksom våra förfäder har sökt sig till andra länder och kontinenter. De främsta motiven för att lämna sitt land, har historiskt varit politiskt eller religiöst förtryck och fattigdom. Enligt statistik från mitten av 1800-talet och framåt är det fler personer som har utvandrat från Sverige än personer som invandrat.

 

Invandringen till Sverige i modern tid tog fart i samband med andra världskriget. Vid krigsslutet 1945 fanns nästan 200 000 flyktingar i landet. De flesta av dem återvände till sina hemländer eller reste vidare. Efter kriget ledde utbyggnaden av den svenska industrin till en arbetskraftsbrist. Företagen började efter några år rekrytera arbetskraft i olika europeiska länder. Många anställdes och invandrade till Sverige. De flesta trodde att de skulle återvända hem efter en tid. Under 1960-talet visade statistik på att det inte handlade om en övergående folkomflyttning.

 

1967 infördes nya invandringsregler som gjorde det svårare för utomnordiska medborgare att flytta till Sverige för att arbeta. Arbetskraftsinvandringen minskade därmed, för att praktiskt taget upphöra i mitten av 1970-talet.I stället ökade invandringen av flyktingar och deras anhöriga. Under 1980-talet låg antalet asylsökande på ca 10 - 15 000 personer per år. Under kriget i forna Jugoslavien i början på 1990-talet ökade antalet asylsökande drastiskt. 1993 sökte ca 100 000 personer asyl i Sverige. De senaste åren har antalet asylsökande sjunkit och det är nu återigen ca 10 000 personer per år. Medlemskapet i EU har medfört en ökning av arbetskraftsinvandring.