För tio år sedan hade jag ingen aning om var Gråbo låg, än mindre kunde jag tänka mig att flytta till ett liknande ställe. Nu är jag bosatt här sedan två år tillbaka och börjar upptäcka omgivningarna undan för undan.

 

Vägen till mitt smultronställe är lång, snårig, lerig, svårtillgänglig och tålamodsprövande. Första gången min man tog mig med dit undrade jag om han lurade ut mig i skogen, men det visade sig vara väl värt det.

 

Mitt ute i ödemarken ligger nämligen en spegelblank liten sjö där man får vara helt ifred. Bara känslan att gå ut på den lilla udden och se vattnet på båda sidor gör att man får en känsla av frihet. Man kommer bort från den stressiga vardagen och kan njuta av tystnaden. Man är också helt ostörd då mobilen saknar täckning om man nu av vana fått den med sig. Att kunna simma lugnt och endast orsaka en lätt krusning av vattnet, det är livet. Att kunna njuta av stunden just då, att blunda och tänka på något annat än jobb och dessa ständiga måsten. 

 

Andra gången vi tog oss dit undrade jag återigen vad jag gett mig in på. Jag kanade med cykeln på hala rötter. Klev ner till knät i lera och var allmänt på dåligt humör. Varm och svettig kom jag fram  till sjön och genomfors då igen av känslan av frihet. Vad gjorde underverk för humöret om inte en simtur i vattnet och sedan bara kunna sitta där och hålla om varandra på den lilla udden.

Ett smultronställe är för mig någonstans där jag finner ro i mig själv, där man får tid för eftertanke och detta får jag vid denna speciella sjö. Nu vill ni kanske veta var mitt smultronställe är någonstans, men det tänker jag hålla hemligt……..Tänk på att vi alla har olika smultronställen beroende på var vi befinner oss i livet. Jag har hittat mitt och du kommer säkert att hitta ditt. Min sjö kan vara ditt hav, min udde kan vara din sommarstuga. Ta vara på livet och när dagen känns trist slut ögonen och dröm dig bort. Just nu är jag tillbaka vid sjön, åtminstone till dess att jag öppnar ögonen igen.