Smultronställe Stamsjön

För några år sedan flyttade jag till Lerum från ett ställe vid havet. Jag hade som vana att promenera på stranden nästan varje dag. På sommaren var det lätt. Vågorna snuddade vid mina bara fötter som sjönk ner sådär lite lagom i sanden. På vintern var det värre. Blåsten trängde igenom min stickade mössa och jag fick hoppa mellan högarna av tång i mina Reeboks.

  

Det kallas walking eller till och med powerwalk det här att ta en liten stärkande tur. Att gå helt enkelt. Ett par bra skor är det enda som behövs och ibland inte ens det. När jag flyttade hit så var jag alltså tvungen att finna ett nytt ställe att vandra på. Jag hittade inte så bra i kommunen, det måste jag erkänna, och tog min första promenad på cykelbanan vid motorvägen där alla slags fordon far förbi och lämnar efter sig små svarta sotpartiklar på kläderna och ett dånande muller i öronen. 

 

En vinterdag hittade jag rätt! 

Jag minns inte hur många promenader det blev innan jag hittade rätt. Men jag vet att det hann bli vinter. Och riktigt kallt.  Jag vände ryggen åt bilarna och gick i den andra riktningen; bort från vägen och bort från Aspen som låg öppen och fräste i kylan. Jag tog ut stegen i villakvarteren, förbi hus och trädgård och gör fortfarande. Förlåt mig om jag är ohyfsad och kikar in ibland. Jag tänker inte på det. Vill bara se vad andra gör med leran. 

 

När motorvägens sus byts mot skogens och naturen mörknar har jag gått halvvägs. Himlen är nästan rosa, näsan är röd men kroppen alltjämt varm. Där ligger den. Behändigt stor och kantad med skog. Som en vintrig teckning i två kulörer. Det blåser inte. Detta är inte en sjö där det blåser. Det är en lugn sjö som gjord för ett kvällsdopp om sommaren. Men detta är om vintern och några har skottat en rundel att skrinna på. Inte alls som en spegel utan mer som en foliebit för isen är skrovlig och inte särskilt blank. Borta är alla barnskrik, hopp i vattnet, badringar, skvätt och kletiga glasspapper. Inget sånt. Möjligtvis varm choklad och yllekofta. Snön ligger tjock på den öppna ytan och träden står i givakt runtikring. 

 

Ett djupt andetag. Andas med magen. Stamsjön om vintern. Och allt tycks så enkelt. Så svart och vitt.