Kulturhistoriska byggnader

Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer kan skyddas på olika sätt. Gemensamt är att när en byggnad pekats ut som kulturhistoriskt värdefull ställs det högre krav på utformning och materialval vid förändringar.

Kulturhistoriska byggnader är värda att bevara för eftervärden.

Olika typer av skydd:

  • Byggnadsminne - det starkaste skydd en byggnad kan få. För att göra ändringar av ett byggnadsminne kan krävas tillstånd från Länsstyrelsen.
  • q - skyddsbestämmelse i detaljplan. Kan ange att byggnaden inte får rivas eller att vissa detaljer ska bevaras.
  • Q - skyddsbestämmelse i detaljplan. Anger användningssätt för en byggnad eller ett område, användningen ska anpassas till byggnadens kulturvärden.
  • Byggnadsinventering - vissa kulturhistoriskt värdefulla byggnader har inget skydd varken som byggnadsminne eller med skyddsbestämmelser i detaljplan, men pekas ut som värdefulla i kommunens byggnadsinventering.

Väldigt många värdefulla byggnader omfattas inte av något skydd. Det betyder inte att de kan hanteras hur som helst. Oavsett om en byggnad har ett skydd eller inte så gäller Plan- och bygglagens bestämmelser som säger att ändringar av en byggnad ska utföras varsamt och att särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader inte får förvanskas.

Lag om kulturminnen m.m. 1 kap. 1 §

"Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete skall se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt undviks eller begränsas."