Ortsnamn

Vet du vad ortsnamnet Lerum betyder? Visste du att namnet Lerum är ett så kallat hem-namn? Läs mer om vår historia här nedanför!

Wamme bro i Lerum om vintern´Wamme bro i centrala LerumFoto av: Stefan VikbergNamnet Lerum

Funderar du på var namnet Lerum kommer ifrån och vad det kan betyda?
Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet menar att namnet Lerums ursprung kan förklaras så här:

Hem-namn

Namnet Lerum tillhör en riktigt gammal ortnamnstyp: hem-namnen. Men eftersom vi i svenskan oftast inte har h inne i ord, och eftersom hem-namnen är betydligt äldre än skriftspråket i Sverige, har h för det mesta försvunnit ur namnet. Namnen slutar då oftast på -um. Man tror att man säger till exempel sjukhus, men i vanligt tal säger man faktiskt "sjukus".

De flesta forskare är överens om att ordet hem utgår från en ordrot som betyder ligga. Men vad det betyder i ortnamnen har diskuterats länge. Somliga forskare menar det ursprungligen har betytt trakt ­som i Trondheim (folkslaget) tröndernas hem. Andra säger att ordet från början skulle betytt gård.

Lerjord

Den andra leden i ett namnet talar oftast om vad för sorts plats det handlar om, i fallet Lerum alltså ett "hem", en trakt eller en gård. Första leden i ett namn ska ge en träffande beskrivning av platsen. Det är då intressant att se vilka vanliga företeelser som förekommer i första lederna i hem-namnen: Lerum (lera, lerjord), Bergum, Berghem, Ugglum (uggla) m.fl. Det är också intressant att märka att nordiska hem-namn aldrig har personnamn i första ledet, vilket namntyper där andra ledet betyder gård ofta har.

Flera boplatser?

Det finns en ny teori, som fortfarande är omtvistad, men som skulle kunna förklara detta. Jordbruk och boskapsskötsel tilltog i omfattning under bronsåldern. Klimatet tillät att boskapen hölls utomhus hela året. Marken röjdes och brukades under 3­-4 år, och sedan lades den i träda medan hela boplatsen flyttade till nästa område, och några år senare till nästa, för att efter ca 20 år återkomma till den första platsen, och så vidare. Kanske hade ett hushåll fem sådana boplatser. Eftersom namnen främst användes inom gruppen, behövde de inte vara mer särskiljande än att man kunde skilja ett av dem från de fyra andra. Det är också naturligt att de inte innehåller personnamn.

Vid övergången till järnåldern hårdnade klimatet och man blev tvungen att ordna vinterfoder för boskapen, vilket blev möjligt tack vare de nya redskapen, som skära och liknande. I och med att djuren hölls på gården kunde man utnyttja gödslet och övergå till ett jordbruk som inte behövde flyttas omkring. Man blev då bofast på en av sina boplatser, och dess namn blev kvar medan de övriga namnen kom ur bruk.

Om den här teorin har rätt, skulle namnet Lerums ursprung kunna förklaras på detta vis: boplatsen som utmärktes av lera/lerjord. Det var där man sedan slog sig ned för gott, och namnet har levt kvar genom århundradena.

Tack till Catarina Röjder på Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet