Salmonellasmittade katter

Publiceringsdatum : 2016-03-09

Miljöenheten Lerums kommun har i år fått in ovanligt många rapporter om salmonellasmittade katter. Sannolikt är smittkällan småfåglar. Det här kan du tänka på för att undvika smittspridning. De flesta katter tillfrisknar på egen hand.

Kommunen har inte längre tillsynen över djurskyddet men vi har ansvaret för att isolera smitta och förhindra smittspridning. Därför ger vi hygienråd när vi får vetskap om salmonellasmittad katt. I första hand söker vi er kattägare som inte redan har kommit i kontakt med veterinär.

Information från SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt)

  • Typiska symtom vid en kraftigare salmonellainfektion hos katt är feber, aptitlöshet, kräkningar och diarré. Diarrén kan vara blodig, och den drabbade katten kan snabbt bli mycket uttorkad.
  • Vintern 1999 påvisades det första salmonellautbrottet hos utekatter i Sverige. Under samma period sågs fler fall än vanligt av Salmonella Typhimurium hos såväl småfåglar som hos människa. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) bedömde 1999 i samarbete med Folkhälsomyndigheten, att det fanns ett samband mellan fallen hos fåglar, katter och människor och att småfåglarna var den sannolika smittkällan.
  • Både självdöda och levande småfåglar samt deras avföring utgör en smittrisk för andra djur och människor

Generella hygienråd vid salmonellainfektion hos katt

  • Noggrann handtvätt efter rengöring av kattlåda och vid hantering av den sjuka katten, till exempel då kräkningar torkas upp. Katten skall inte vistas på matbord, diskbänk, i skafferi eller andra ytor med anknytning till livsmedel. Diska kattens tillbehör separat med en diskborste som inte används till tallrikar, bestick och andra hushållsredskap.
  • Salmonellapositiva katter bör inte vistas i utrymmen där foder till andra djur förvaras, eller i till exempel ladugårdar. Hur stor smittspridningsrisken i realiteten är i sådana fall är idag inte känd.
  • Inomhusvistelse tiden närmast efter att kliniska symtom har setts hos katten kan vara aktuellt, för att förhindra att en redan nedsatt katt jagar och äter ytterligare salmonellainfekterade fåglar, samt för att kattägaren skall kunna bedöma kattens status och eventuella behov av ytterligare vård.
  • Infektionsdosen (mängden bakterier som behövs för att få sjukdomssymtom) är oftast hög och för att sjukdomssymtom skall uppstå krävs oftast att bakterien först förökar sig i ett kontaminerat livsmedel. Mottagligheten för infektion varierar dock, bland annat är små barn, äldre och immunsvaga mer mottagliga och hos dessa kan infektionsdosen vara lägre. Det är därför motiverat att avråda från alltför nära umgänge katt och barn emellan, till exempel är det direkt olämpligt att en salmonellainfekterad katt sover i barnens säng, eftersom barn har svårt att i praktiken ta till sig och följa hygienråd.
  • Man bör inte glömma att vidta hygienåtgärder för att hindra smitta från andra/ursprungliga smittkällor, till exempel från småfåglar och fågelbord. Noggrann handtvätt rekommenderas efter arbete med fågelbord, liksom efter utfodring eller hanterande av småfåglar. Marken under fågelbord kan vara kraftigt nedsmittad och småbarn bör inte leka alldeles i närheten av utfodringsplatser för småfåglar.
  • Det bästa sättet att hindra S. Typhimurium-smitta till katt är att hålla katter borta från fågelbord. I praktiken är det förstås svårt att helt hindra en katt från att fånga och äta småfågel, särskilt som sjuka fåglar utgör ett lättare byte än vanligt.
  • Finns det flera katter i hushållet bör extra god hygien råda för samtliga under den tid som det finns en infekterad katt i hushållet. Detta gäller även om de andra katterna inte visar symptom.