”Vi måste våga tänka nytt tillsammans”

Publiceringsdatum : 2017-12-18

På Höjdenhemmet i Lerum har ledningen under många år arbetat för att skapa en god arbetsgemenskap där omhändertagande och bemötande är viktiga ledord i att skapa ett lagbygge.

- Det här är ett arbete vi gjort tillsammans med stor uthållighet, säger Ewa Rydenstam Norlin, enhetschef på Höjdenhemmet.

Ewa är övertygad om att hon som chef måste arbeta gränsöverskridande med motivation och inspiration mot ett tydligt mål.
- Som chef träffar jag mina medarbetare och pratar med dem dagligen. Jag vet hur vardagen ser ut samtidigt som jag måste lyfta blicken och ser vilka utmaningar vi har.

Tre killar från Eritrea

Personalförsörjningen är en sådan. Med en förbättrad arbetsmarknad ökar rörligheten och kraven på anställningarna.
- För att attrahera medarbetare kan vi inte bara tävla om lönen. Vi ska tänka nytt. Vi måste kunna erbjuda fortbildning inom ramen för anställningen. Vi har idag tre killar från Eritrea i så kallade extratjänster med mycket positivt resultat. Ska vi nå kvalitetshöjning, verksamhetsutveckling och god omvårdnad kan vi inte fastna i synsätt om kompetensbrist. Jag tror på att använda våra fantastiska kunskaper på ett nytt sätt. Här på Höjdenhemmet vågar vi pröva nytt. Blir det inte bra får vi bara backa och göra något annat. På en trygg plattform känner vi oss orädda att utmana oss i våra vanliga mönster. 

Glädje på jobbet

En som kan ställa upp på Ewas beskrivningar är Carolina Ljungh, aktivitetssamordnare på Höjdenhemmet:
- Det bästa med mitt jobb måste vara mötet med de äldre här. Att få höra deras historier. Också friheten hur jag kan påverka mitt arbete. Jag kommer med glädje, jag ger glädje och jag går hem med glädje.

Birgitta trivs

Birgitta Lundin, 78 år, har bott på Höjdenhemmet i snart fyra år. Vad tycker hon?
- Jag trivs mycket bra. Jag har det så bra förutom mina krämpor. Personalen är så gulliga och trevliga, men det blir stressigt för dem emellanåt. 

Sverige förr och nu

Birgitta har som receptarie arbetat med läkemedel i hela sitt arbetsliv. Hon har en passion för att vårda sina händer (”Det var det första jag såg hos min man”), deltar gärna i hemmet aktiviteter eller tar en fika med bästa väninnan Märta.
- Sedan tycker jag det är roligt med våra ”sommarbarn” som jag kallar vikarierna på loven. Och de eritreanska killarna. Det är kul att se hur de kommer in i jobbet och språket. Jag berättar gärna om hur det kunde vara förr i Sverige. Vi är ett rikt land idag, men min farfar såldes på auktion till lägstbjudande i Grästorp på västgötaslätten som 4-åring. Han fick slita hårt som barn på bondgårdar. Vi har det bra i Sverige och jag har det bra här idag. Jag klagar inte, jag tycker bara att vårdbiträden och undersköterskorna kunde få lite mer betalt. De gör en stor insats i vår välfärd.