Utbyte med Bangalore

Åtta elever, två lärare och rektor deltar i samhällsprogrammets utbyte med Christ Junior College i Bangalore mellan den 11 och 27 november. Här kan du läsa om resan.

Det bästa jag gjort i mitt liv

Efter åtta dagar i Indien så kan jag garantera säga att detta är det bästa jag har gjort i hela mitt liv! Allt ifrån att träffa de glada barnen i Bangalores slum, till att bo ute på landsbygden eller dela tågvagn i nio timmar med främlingar samt vänner. Jag har aldrig skrattat så hårt samt tänkt på hur lycklig man är som människa att ta saker som utbildning föregivet. Att få träffa folk som blir så glada bara av att man är i deras närhet och att göra någons dag igenom att vilja ta ett kort tillsammans gör en otroligt ödmjuk. Jag har sju dagar kvar här och ska göra allt i min makt att göra var och en lika bra som alla andra har varit hittills.

/Martin Andersson, text och bild

2015-11-18

Var är vi?

Vad är klockan? Var är vi? Vad är det som låter? Vad är det som luktar? Var tusan är vi! Vi vaknar upp 05.30 jäkligt snurriga, huvudet dunkar och en bit utanför hörs ett högt kacklande från en tupp. Tuppen som samma tid varje morgon väcker oss. Båda försöker hitta en skön position i sängarna hårda som kartongbitar i det spartanska rummet. Vi somnar om.

Vad är klockan? Var är vi? Vad är det som låter? Vad är det som luktar? Var tusan är vi! Denna gång är det inte tuppen som hörs, utan det skarpa ljudet från bilarnas tutor från den stora vägen precis utanför campus. Klockans otroligt hemska signal skär in i öronen och det är dags att gå upp. Snabbt på med kläderna och upp med håret i en tofs. Vi springer ner för stentrapporna och ut på den våta asfalten. Det har regnat i natt igen. Med snabba steg skyndar vi oss genom det vackra skolområdet med dofterna från gräs, blommor och blöt asfalt. Vi närmar oss den stora trädörren som öppnas av den lilla knubbiga vakten och leder oss ner till cafeterian. Doften av indisk mat tränger sig genast in genom näsan. Vi bestämmer oss för det första bästa på menyn, Dosa.

En stund senare är vi ute på den blöta asfalten igen. Vi tränger oss igenom ett tusental elever, där alla går i sakta mak. Vi kommer ut genom den gigantiskt stora grinden som bevakas av ett antal vakter i roliga hattar. Utanför campus väcks en ny värld upp framför våra fötter. Dofterna ger inte längre välbehag, tvärtom. Gatorna pryds av enorma mängder sopor, smuts, människor, elledningar men framför allt bilar från alla håll och kanter. Bruna ögon följer våra vita ansikten. Vi sticker verkligen ut.

Ännu en dag har gått i en kaotisk, men på ett underligt sätt en helt fantastisk stad. Pyjamasen är på, tofsarna är utdragna och vi är åter igen tryggt placerade i de kartongliknande sängarna. Vi ställer klockan. Vi känner igen ljuden från trafikens brummande och tutande. Lukterna från natur, sopor, avgaser och stark mat ligger ständigt undermedvetet i våra sinnen. Vi är i Bangalore, Indien. Vi somnar i staden som aldrig sover. I staden som vi har kommit att älska.

/Stina Dahlgren och Olivia Dalek

2015-11-15

Hej från Indiengrupen i Bangalore!

Vi är nu inne på vår fjärde dag och är helt utmattade från både positiva och negativa intryck.

Schemat har varit fullspäckat med allt från slumbesök till shopping i lyxaffärer. Dag ett bestod av återhämtning från den långa resan.

Dagen efter besökte vi ett slumområde där vi besökte två skolor. Detta kan vara det bästa samt värsta vi gjort hittills. Å ena sidan var slummen smutsig, luktade illa och fylld av barn som gick runt utan skor i leran. Å andra sidan fick vi spendera tid med många barn på deras skolor samt se hur mycket glädje som fanns i deras ögon.

Dag tre firades barnens dag. Vi besökte en grundskola och fick bevittna en skolshow som rockstjärnor. Vi fick ett eget rum med en butler och förfriskningar samt fick vi sitta bredvid rektorn mitt framför alla barn, sammanlagt 2500, som hedersgäster. Detta gjorde så att många barn inte såg showen och om de ställde sig upp tryckte lärarna ner dem. Vi kände oss dumma men vågade inte göra något. På eftermiddagen ledde vi en dansshow som innehöll bland annat små grodorna för barnen från slummen. Inte alls pinsamt att göra det inför några hundra personer...

Dag fyra åkte vi på "safari". För det första fick vi en arbetslös rallyförare som busschaufför som körde full gas i hela naturreservatet. De djur som inte bara låg ner utan knappt kunna röra sig var för övergödda för sitt eget bästa. Detta blev bara hemskt att titta på.

Efter alla dessa olika upplevelser så överväger de positiva upplevelserna de negativa. Vi håller glädjen uppe och ser fram emot resten av resan!

/Theo Byström