Säveåpromenaden

Säveåpromenaden går längs en cirka 3,6 kilometer vacker slinga vid Säveån i centrala Lerum. Längs promenaden hittar du två konstverk i sten av konstnären Lolo Funck Andersson. Konstverken Relaxa vid Wamme bro och Eau de vila i närheten av Lerum Andersvägen, som båda går att sitta i. Du kan också passa på att träna längs slingan. Träningstips finns, tillsammans med information om natur och kultur, på åtta skyltar runt promenaden.

Wamme bro och Brobacken

Wamme betyder buk, efter det fornnordiska ordet wamb. Här finns en sänka som använts som vadställe sedan urminnes tider. Nuvarande stenbro byggdes år 1853. Fram till 1958 fick biltrafik köra på den.

På andra sidan ån hittar du Brobacken. När järnvägen kom på 1850-talet, beslutades att stationen skulle ligga strax intill torpet Brobacken. Det gjorde att handeln blommade upp i området. Här fanns flera olika butiker, handelsbod, pensionat och en smedja.

Forsärla

Forsärlan är en karaktärsart för Säveån. Med lite tur kan du få syn på den. Dess latinska namn, Motacilla cinerea, betyder ungefär "Den askgrå som vippar på stjärten". Den är blågrå ovan, med gulgrön övergump och gul under. Hanne i häckningsdräkt har svart haklapp. Den har en lång stjärt som den ofta vippar med likt en sädesärla.

Forsärlan häckar vid strömmande vatten. Ofta förekommer den i närheten av gamla kvarnar och stenbroar, där fundamenten ger goda boplatser. Forsärlan återkommer till sina häckplatser i mars eller början av april. Äggen är gulvita med gråbruna fläckar, ofta i form av streck. Ruvningen sköts av båda könen och ofta läggs två kullar. Födan utgörs av insekter. Under hösten flyttar de flesta forsärlorna söderut, även om vissa övervintrar i de sydligaste delarna av landet.

Strömstare

Strömstarens lågmälda toner kan du ofta höra mitt i vintern. Locklätet är kort och strävt. Strömstaren, Cinclus cinclus, stannar i landet året om, men i oktober-november flyttar den till södra Sverige och återkommer till de övriga delarna i mars-april. Den kan både dyka och simma. Boet består av mossa och är fodrat med löv och gräs. I det klotformiga boet läggs 4-6 ägg som ruvas i 15-17 dygn av honan. Strömstaren går under många namn runt om i landet, som vattenstare, strömkarl, forskarl, strömkalle, ågubbe, strömjanne, strömpräst, forskung, vattensvala och göddfröken, för att nämna några.


Åtorp

Efter järnvägens tillkomst på 1850-talet, började allt fler Göteborgare söka sig till Lerum. En av dem var grosshandlare August Fröding, som lät bygga gården Åtorp. August Fröding byggde en villa och en liten bondgård, och byggnader nere vid Säveån. Villan och åbyggnaderna kopplades samman med en allé, som idag kallas Gamla allén.

Säveån har en fallhöjd av 40 meter från Sävelången i Floda till sjön Aspen. Det har gett förutsättningar för ett flertal industrier, kvarnar och sågar. Bland annat anlades Sveriges första spinneri och väveri vid Säveån år 1795. På den norra sidan mellan Åtorpsbron och Frödingsbron, låg en gång i tiden Svenssons Pinn- och Näverkruks-tillverkning. På 1950-talet började företaget tillverka pinnar eller käppar till fyrverkeriraketer. Svenssons fick förtroendet att leverera hela fyra miljoner raketkäppar till England inför Elisabeth II kröning den 2 juni 1953. 1966 lades tillverkningen ner. En gång i tiden fanns flera handelsträdgårdar längs med ån. Där odlades blommor, frukt och grönsaker som såldes på torgen i Göteborg.

Åtorpsbron väger nästan tio ton. Den är byggd i ett stycke och lyftes på plats med hjälp av en kranbil från vardera stranden.

Lövträden ger liv åt ån

Den bård av lövträd som kantar ån är viktig för livet i själva ån. Löv som faller ner blir till föda för insekter som lever på botten. Insekterna utgör i sin tur föda för fisk och fågel. Träden skuggar också vattnet och håller temperaturen nere. Vid lägre temperatur kan mer syre lösas i vattnet och det gör att både insekter och fisk trivs bättre.

Strandzonen erbjuder också lekplatser för fiskar. Under rötter och stockar skapas ståndplatser där fisken kan ta skydd och söka föda. Trädrötterna kan också bidra till att motverka erosion och näringsläckage genom att de binder samman jorden i åbrinken. Strandskogar har också stor betydelse som spridningskorridorer för bland annat ungfåglar. Strandzonen är också viktig för de däggdjur som lever där, bland annat för bävern som finner föda och byggmaterial bland lövträden. Även fladdermöss söker gärna föda i lövskog vid vatten.


Aspenäs

På 1920-talet styckades en mängd tomter av från Aspenäs herrgård och Aspenäs villastad
började byggas. Det var Lerums första stora villaexploatering. Villorna i området illustrerar
flera av de olika arkitekturstilar som varit rådande i Sverige sedan 1920-talet.

En liten bit nedströms låg redan på 1700-talet en bro som även då kallades Nyebron, den nya bron. Den gamla bron, Gamlebron låg nästan på samma plats.

Skyddsvärda träd

Gamla grova träd hyser ett rikt växt- och djurliv, som fåglar och fladdermöss, svampar, skalbaggar och lavar. De gamla träden erbjuder boplatser och rikligt med föda åt många djur och växter. En del är helt beroende av dessa träd, som blivit färre och färre.

Lerums kommun ligger i ett lövskogsrikt landskap längs Säveån och de stora sjöarna Aspen,
Sävelången och Mjörn. Här finns ädellövskogar och andra skogar med stort inslag av ädellövträd. Landskapet är också ovanligt rikt på gamla, grova träd, och därför har kommunen pekat ut miljöer med sådana träd som en särskild ansvarsnaturtyp för Lerum.

Vilka träd är särskilt skyddsvärda?

  • Jätteträd: träd grövre än en meter i diameter.
  • Mycket gamla: träd, gran, tall, ek och bok äldre än 200 år, övriga träd äldre än 140 år.
  • Grova hålträd: träd grövre än 40 cm i diameter och med en väl utvecklad hålighet i stammen.

Hur kan jag skydda ett träd?

Var rädd om gamla träd. Om ett gammalt träd riskerar att falla är beskärning ofta ett bra alternativ, istället för att fälla hela trädet. Låt gärna döda träd stå och låt död ved finnas kvar där det är möjligt. Bevara och vårda yngre träd, som kan växa till sig och bli framtidens jätteträd. Många arter risker att dö ut om de gamla träden försvinner.


Aludden

Justitierådmannen Eduard Fredrik Kullman byggde Aludden som sommarresidens år 1869. Parken anlades 1883. Villan och parken donerades till kommunen år 1947. Under många år användes villan som skola.

Här fanns en enkel stenkarsbro redan i mitten av 1700-talet. Jakob von Holten, ägare till
Aspenäs herrgård i början av 1800-talet, tog då broavgift av dem som passerade.
Nuvarande bro är i betong och byggdes 1947.

Sjön Aspen och Säveån har en gång i tiden varit en havsvik. Det finns rester från den tiden i form av både snäckskalsbankar och boplatser. Det ser man på de snäckskalsbankar som finns längs stränderna. Säveån börjar i sjön Säven, norr om Borås och slingrar sig 130 kilometer genom Vårgårda, Alingsås, Lerum, Partille och Göteborgs kommuner innan den rinner ut i Göta Älv, vid Gullbergsvass nära Tingstadstunneln.

Fåglar vid mynningen i Aspen

Säveån är känd för sitt rika fågelliv. Vid Säveåns mynning i Aspen kan du se flera olika arter av änder och andra sjöfåglar. Bland de vanligaste är gräsanden. Ån är en viktig övervintringsplats för olika änder, gäss och svanar. Ibland kan man se ovanliga arter som smådopping, salskrake och smålom, och rödlistade arter som kungsfiskare, strömstare och forsärla. Arter som du ofta kan se är storskrake, vigg, knipa, sothöna, knölsvan, fiskmås, gråtrut, skäggdopping och kanadagås. Ibland går det att se sångsvan, skrattmås, gråhäger eller storskarv.


Fiskar i Säveån

I Säveåns vatten huserar ett antal fiskarter. Mest känd är kanske den unika Säveålaxen, men här finns också öring, löja, gädda, mört, abborre, sik och ål.

Bäver

Bävern, Castor fiber, är vårt lands största gnagare. Den kan väga 18-22 kg och blir 70-100 cm lång, plus svansen på 30-40 cm. Den lever framför allt i vatten och är nattaktiv, så den kan vara svår att få syn på. Däremot kan du se
olika spår, som fällda eller gnagda träd. Du kan också se rännor där bävern tar sig ner i ån. Bävrarna i Säveån bygger
inte hyddor, utan anlägger sitt bo i strandbrinken. Bävrar parar sig i februari. Ungarna föds i början av juni. De får 1-4 ungar, som stannar i boet i två år. Både föräldrarna och fjolårsungarna hjälper till att lära de unga bävrarna att simma, leta föda, fälla träd och allt annat som en bäver måste känna till.

Bävern kan bli 20-30 år gammal i vilt tillstånd, i fångenskap uppges åldrar på 35-50 år. På våren är det de färska skotten på lövträd som lockar efter en lång vinter med enahanda föda av bark. På sommaren lever bävern på en blandad diet av näckrosor, örter i strandvegetationen, bark och blad från lövträd. På hösten sker stora avverkningar av lövträd. Trädet gnags i lämpliga portionsbitar och lagras i undervattensförråd, för att fungera som näring under vintern. Vintern tillbringar bävern i sitt underjordiska bo, med kortare simturer till det närbelägna matförrådet. Finns öppet vatten i form av små vakar utmed stränderna, kan den simma flera hundra meter under isen för att ta sig dit och fälla
exempelvis en asp. Man kan ibland se krossad nyis på sådana ställen. Bävern behöver gnaga för att slipa ned de stora framtänderna som växer kontinuerligt. Därför går att finna jättelika träd med gnagskador. Träd som sannolikt aldrig kommer att fällas.


Reglerande vattenflöde

Flödet i Säveån genom Lerum påverkas av hur hög vattennivån är i sjön Mjörn. Vid högt vattenstånd i Mjörn tappas mer vatten ut i Säveån vid kraftverket Solveden i Norsesund, och i Floda, Hillefors och Hedefors.

Kungsfiskare

Kungsfiskare, Alcedo atthis, häckar med enstaka par, sporadiskt längs Säveåns lopp i Lerum. Den far som en blå blixt, lågt över vattenytan och har ett skarpt, genomträngande läte. Den är beroende av åar och bäckar med lummig strandvegetation, och av tillgång till lodräta strandbrinkar för sitt bobygge. Den äter fisk som fångas genom störtdykning. Den måste ha stillastående eller långsamt rinnande vatten för att kunna fiska – starkt forsande sträckor accepteras inte. Boet grävs normalt ut i en strandbrink. Det svenska beståndet uppgår till cirka 200 par, med starka fluktuationer beroende på stränga vintrar. Typiska kännetecken för Kungsfiskaren är kort stjärt, kompakt kropp, kort hals, stort huvud och lång näbb. Den är grönblå på ovansidan och hjässa, undersidan är orangefärgad, med vit fläck på hakan och sidan av halsen.


Tingshuset

Lerums första tingshus uppfördes på 1600-talet. På 1880-talet var det så fallfärdigt att man måste bygga ett nytt, och 1892 stod det klart, ritat av Viktor Adler. Här hölls ting fram till 1928, då tinget flyttades till Alingsås. Tingshuset har efter det bland annat använts till kommunhus,
läkarmottagning och arbetsförmedling.

Frödingsbron, är en betongbro i ett valv ritad av ingenjör Granholm. Tidigare fanns här en träbro, som spolats bort vid en stor översvämning 1939. Boende i Aspenäs samlade in pengar för att göra ett nytt brobygge och 1940 invigdes nuvarande Frödingsbron, som har sitt namn efter grosshandlare August Fröding.

Unik lax i Säveån

Säveålaxen är genetiskt unik därför att den anpassats till Säveån under tusentals år. Laxen måste ha tillgång till vattendrag där ut- och uppvandring inte hindras av dammar eller kulvertar. I vattendragen måste dessutom lämpliga lek- och uppväxtområden finnas. Leken sker i snabbt rinnande vatten. Vid leken i oktober-november gräver laxhonan ner de befruktade romkornen i bottengruset, där de kläcks våren därpå. Laxungarna stannar 1-3 år i ån innan de vandrar ut till havet. Efter 1-4 år i havet återvänder de för fortplantning. De unga laxarna äter snäckor,
musslor, märlor och fiskrom, och insekter i vattnet och på vattenytan.

Även om Säveålaxen kan vandra ända till Grönland så letar den sig ändå tillbaka till sin födelseplats för lek. Säveåns största laxar kan väga mer än 20 kg. Laxen är beroende av fria vandringsvägar mellan lekområden och uppväxtområden. En viktig åtgärd i Säveån har därför varit att skapa fiskvägen vid Hillefors, så att laxen och andra arter kan ta sig förbi kraftverket. Fiskvägen har kombinerats med ett fingaller för att hindra laxungar och annan fisk från att simma ner i turbinerna. I ån har man på flera ställen gjort så kallade biotopvårdande åtgärder, det vill säga lagt ut sten och grus för att skapa bottnar med bra förutsättning för lek, uppväxt och skydd.


Bagges torg

Bagges torg stod klart år 1959 och är uppkallat efter Samuel Bagge. I början av 1800-talet donerade Samuel och hans fru Anna Bagge mark vid Brobacken till församlingen, för att man skulle kunna bygga Lerums första skolhus. Innan Bagges torg byggdes, användes marken för jordbruk. Något längre uppströms fanns ett bryggeri i slutet av 1800-talet. Vattnet till svagdrickan hinkades direkt upp ur Säveån.

Häradsbron stod klar 1958 och tog då över biltrafiken från Wamme bro. Häradsbron har fått sitt namn efter en av Lerums äldsta vägar, Häradsvägen. Vackra häradsvapen är ingraverade i de fyra stenstolparna, på vardera sida om bron.

Riksintresse för naturvård

Säveåns dalgång tvärar genom de bergsplatåer, som binder samman småländska höglandet med höjdområdena i Bohuslän-Dalsland. Dalen mellan sjöarna Sävelången och Aspen är bred och uppodlad. Morän, finsediment och ett par isälvsavlagringar bildar dalbotten. I sedimenten har Säveån skurit ut en djup ravin med mestadels branta sidor.

Mellan sträckan Floda och Lerum faller ån omkring 40 meter. Fallhöjden utnyttjas för kraftproduktion på ett par ställen, men till större delen är forssträckorna opåverkade. Det fria vattenflödet tillsammans med en
relativt god vattenkvalitet bidrar till den stora fiskrikedomen i ån.

Åns omväxlande lopp och den inramande lövvegetationen har gett
förutsättningar för ett rikt fågelliv. Till de regelbundet återkommande häckfåglarna hör knipa, forsärla, drillsnäppa och många arter sångare. Vissa år häckar också strömstare och kungsfiskare. Lugnvattnen och dammarna är viktiga övervintringsplatser för flera fågelarter. Strömstaren är vanlig i forsarna.

Säveån är lek- och uppväxtområde för ett ursprungligt bestånd av lax. Stammen bedöms ha mycket stort skyddsvärde med få motsvarigheter
i landet.