En minnesbild från 50-talet

På 40- och 50-talen var Gråbo ett litet puttrande stationssamhälle där livet gick sin gilla gång. Carl-Axel Riegnell var prästson och växte upp under den här tiden.

Flygbild över Gråbo på 50-talet"Det var ett litet, men som jag minns det, levande samhälle. Jag gick på Lekstorpsskolan, den enda som fanns då, i den mittersta röda stugan. Bakom skolan låg brandstationen och vid uttryckning körde brandbilarna tvärs över skolgården. När jag började realskolan fick jag ta västgötabanan in till Göteborg. Det är märkligt att samhället trots sin lilla befolkning kunde försörja så många butiker. Vi hade fyra speceriaffärer: Ernst Svenssons, Gunnar Larssons, Sven Isakssons och Konsum. Det fanns ett bageri, ett café med kiosk (nuvarande "Lilla kiosken"), Hilding Stakebergs charkuteri, Anderssons stenhuggeri nuvarande Gråbo Dynamit AB och Hermanssons snickeri. Mitt i allt låg stationshuset som samhällets naturliga mittpunkt. Men det var också många som hade små marginaler. Ett hus på Sniken, som fortfarande finns kvar, innehöll försäkringskassan i ett litet rum. Det huset hade varit fattighus långt Bild på järnvägsstationen 50-talet.tillbaka i tiden. Jag minns mycket väl när vi cyklade ner från prästgården till pensionerade skolläraren Tord Vestberg för att kvitta ut våra ransoneringskuponger efter kriget. I vårt eget kommunalhus, som flyttades hit från Surte efter det så kallade Surteraset 1950, satt Gråbos starke man Valdus Hansson – en liten puckelryggig man – som fixade allt med en god portion humor och ett leende på läpparna. Jag upplevde honom inte som en pamp. Han brann för samhället och dess invånare. Bygden – Stora Lundby och Stannum och Björboholm - var i hög grad självförsörjande. Omvärlden fanns främst västerut i Göteborg. Pulsådern var järnvägen i Lärjeåns dalgång till Göteborg. Många sommargäster flyttade ut från Göteborg till Bild över Röseliden på 50-taletRöselidenBjörboholm under sommarhalvåret. Vad jag minns det så var kommunikationen med Lerum relativt obefintlig. Jag vet att det var många som tyckte att kommunsammanslagningen med Lerum kändes onaturlig på 60-talet. Själv är jag övertygad om att man skulle ha kunnat kombinera en ringled där järnvägen fortsatte till Sollebrunn, Magra och med anslutning till Västra stambanan norr om Alingsås och tillbaka till Göteborg, med en spårvagnssträckning till Angered från Göteborgs centrum. Det hade gjort att Gråbo inte hamnat i utanför dagens regionala kommunikationsstråk."