För få parkeringsplatser vid torget

Våren 2006 kan ses som starten för det som idag är Pilot Gråbo. Redan från början var den demokratiska ambitionsnivån hög, liksom ambitionen och engagemanget.

Förr kunde många centrumprojekt kokas ner till "det finns för få parkeringsplatser vid torget". Så även i Lerums kommun och Gråbo.

Måns Hallén vid modeller- Jo, en av våra första indikationer på att våra centrum i kommunen inte fungerade optimalt var att handlarna efterfrågade fler p-platser. Sätter man sig ned och analyserar problemet breddar man lätt perspektivet. Frågan centrumutveckling handlar om att se på blodomloppet – hur rör vi oss i samhället? Det är grundbulten. Butiker etablerar sig där folk rör sig. Vårt uppdrag var att se hur våra centrum i Lerum, Floda och Gråbo kunde bli mer levande och attraktiva – såväl vardagar som helger och kvällstid, säger Måns Hallén, stadsbyggnadsdirektör 2002-2006.

Workshop i april 2006

Rangordningen var klar från början – Lerum, Floda, Gråbo. En boendekarriär går i motsatt riktning. I april 2006 hölls den första workshopen i Gråbos bygdegård. Emot mångas förväntningar kommer drygt 50 personer till mötet, i vad som så här i efterhand kan ses som embryot till dagens Pilot Gråbo. Ett samhällsutvecklingsprojekt som snabbt växte ur centrumkostymen.

Bild på Måns Hallén- Vi arrangerade först medborgardialogen 2003 i Lerums centrum. Vi filmade mötet och kände att vi tog rejäl höjd i samtalet. Det här med medborgardialoger och stadsdelsträffar var ganska nytt då. Lerums kommun hade, och vad jag förstått har, en hög demokratisk ambition i sin verksamhet. Att anordna så genomarbetade, trovärdiga och ambitiösa medborgarmöten i början av 00-talet var innovativt och piggt i Kommunsverige.

Vad betyder då Gråbo lokalt och regionalt och hur tar kommunorganisationen sitt ansvar för art leda utvecklingen framåt? Det visar sig rätt snabbt att engagemanget och viljan att ta ansvar och vara med och påverka sin tätort är stor i Gråbo.

- Vi hade politikerna med oss. På den tiden hade vi en byggnadsnämnd vars ordförande var Finn Söderpalm (avled 2012 red. anm.). Vi hade en gemensam erfarenhet: vi hade båda gått i hantverksskolan Stenebyskolan i Dals Långed. Han var möbelsnickare och jag utbildade mig till smed. Tillsammans hade vi en gedigen känsla för kvalitet och kunde resonera oss fram till fruktbara lösningar.

Guldålder i Lerum

Måns, som idag (2013) är stadsarkitekt i Karlstad, berättar om de här åren i Lerums kommun i mitten av 00-talet som en privat guldålder:

- Det var några av de bästa samhällsarbeten jag gjort och varit med om. Vi hade mycket kompetenta politiker i byggnadsnämnden som också hade en nära ingång till kommunalråden. Därmed kunde vi snabbt stämma av den politiska viljan och direkt få access till politiska beslut. Det är möjligt att det handlade om personkemi men vi gjorde ett mycket gott planarbete under de här åren. Det är min åsikt. Kompetensen var rätt märkvärdig liksom ambitionen och viljan att leverera beslut. Sedan tidigare hade jag rekryterat fler arkitekter till kommunen. Jag kände att vi själva behövde en högre kompetens. Under de här åren rekryterade jag 6-7 arkitekter. Vi skaffade oss en stabil egen kompetens. Tidigare hade vi engagerat konsulter som sprang ut och in i kommunhuset. Det var ohållbart med politikernas ambitionsnivå att Lerums kommun skulle växa successivt. På stadsbyggnadskontoret kände vi satt vi hade koll på vad vi gjorde och att vi hade kompetenta politiker med oss.

Den slaka linan har spänts

Detaljplaneprocesser tar flera år. Det är inte alltid att plan- och bygglagen kan översättas i resonlig retorik. Men år 2013 rivs gamla Hjällsnässkolan och detaljplanen för 200 nya bostäder ställs ut.

- Vi satte igång ett arbete i Gråbo 2006 som vi inte var säkra på hur det skulle sluta. På ett sätt gick vi på slak lina. Vi hade målet för ögonen, men vi visst inte hur vägen dit skulle se ut. Med Gråbobornas medverkan gjorde vi ett gott planarbete – om än rätt informellt. På håll följer jag med entusiasm utvecklingen.