Varför tar det sådan tid?

Flera invånare i Gråbo som engagerat sig i de av kommunen arrangerade workshops, kommundelsträffar och medborgardialoger uttrycker sin frustration över den långa tid det tar från mötesbeslut till att någon sätter spaden i marken.

"Det händer ju inget" är en inte ovanlig kommentar bland invånare i Gråbo. Då kan man ställa sig frågan: Varför händer inget?

Bild på Åsa HüffmeierÅsa Hüffmeier- Planprocesser är lagstadgade och tar tid. Den är många intressen som ska vägas mot varandra. Min upplevelse som planarkitekt i Lerums kommun på den tiden var att det hände saker snabbt. Hösten 2012 invigdes tre nya skolor och en aktivitetspark. När vi skulle planlägga nya bostäder vid torget så sa många att "Det är ingen som vill bygga nya bostäder i Gråbo". Men vi utlyste en markanvisningstävling hösten 2010 som avgjordes våren 2011 och beslutades om sommaren 2011 efter markprisförhandlingar. Våren 2013 är det utställning på 200 bostäder med tre byggherrar som samtliga uppvisar hög kvalitet i sina projekt, vilket också var ett kriterium i tävlingen, säger dåvarande planarkitekt Åsa Hüffmeier.

Även dåvarande stadsbyggnadsdirektör, Måns Hallén, anser att det gjordes ett effektivt planarbete.

- Det var ett gott och informellt planarbete med hög kompetens såväl bland politiker som bland tjänstemän. På ett sätt gick vi lite på slak lina, vi visste inte var vi skulle hamna. Men jag ser det som något av de bästa samhällsbyggnadsarbeten jag medverkat i.

Nu är både Åsa och Måns partiska i tillbakablickandet. Måns initierade utvecklingsarbetet och Åsa var i allra högsta grad med och drev planprocessen framåt.

Lisa Bomble är forskare på Chalmers arkitektur och tittar på kommunikation i planprocesser. I sin forskning har hon, bland annat, sedan 2009 följt dialogen i Gråbo.

Foto på Lisa BombleLisa Bomble- Medborgarna upplever ofta att de berättar samma berättelse om och om igen utan att få gehör eller återkoppling och förståelse för de samband och skeenden man delar med sig av.

De flesta medborgare, inte bara i Gråbo, upplever kommunen som en adressat. "Kommunen" blir en partner som inbegriper såväl politiker som alla tjänstemän. När förslagen från medborgarmöten processas på flera håll i kommunhuset sker detta inom stängda dörrar, menar Lisa. Medborgarna upplever inte att de får tillgång till diskussionen och att nästan samma frågor tas upp igen på nästa medborgarmöte. Bristen på kontinuerlig återkoppling leder till en känsla av att inget händer, vilket många invånare vittnar om som engagerat sig i dialogen.

- Kommunen måste fråga sig hur man kan öppna upp den här processen så att samverkansgruppen kan få mer insyn. Bland annat borde kommunens kommunikationspolicy ha ett medborgarperspektiv. Dessutom tror jag att kommunen borde bli tydligare i att kommunicera hur planprocessen går till, vad kommunen står för, vad kommunen kan göra och vilka frågor man äger. Ibland är många frågor beroende av varandra, vilket inte är självklart för någon som inte är insatt i plan- och bygglagen. Det är viktigt med transparens och att konkretisera frågorna.

Mer information