Svårigheterna med närdemokrati

Lerums kommun har haft en hög demokratisk ambitionsnivå med samhällsutvecklingen i Gråbo.

Från den första workshopen i bygdegården våren 2006 fram till sommaren 2013 har totalt 40-50 kommundelsträffar, samråd, workshops och medborgardialoger. De flesta har varit välbesökta och konstruktiva – men det finns fallgropar.

Forskning i Gråbo

Lisa Bomble är doktorand på Chalmers Arkitektur. Lisa forskar på kommunikation och deltagande kring planprocesser. I sin forskning följer hon bland annat utvecklingsarbetet i Gråbo och har i den rollen närvarat som formativ obeservatör (inlyssnande men även agerande om hon kan identifiera fallgropar i medskapandeptocessen) på de flesta möten som berör Pilot Gråbo sedan 2009. Lisa var även assisterande lärare till de mastersstudenter som verkade i Gråbo hösten 2011.

Foto på Lisa BombleLisa Bomble- Den svenska planprocessen är lagstadgad med planråd, utställningar med mera för att säkerställa att vi bestämmer om våra platser tillsammans. Det är en sund tanke att om fler kan komma till tals kan vi gemensamt finna bättre lösningar.

Lisa anser att planprocesser är utmärkta verktyg för att fånga förändringfrågor eftersom samhällsutveckling i mycket är planfrågor. Men det finns fallgropar anser hon. En är bearbetningen av de åsikter som framförs av medborgarna på dessa möten. En annan är att kommunikationen i tiden mellan dessa medborgarmöten måste bli mer konstruktiv och öppen.

- Medborgarna upplever ofta att de berättar samma berättelse om och om igen utan att få gehör eller förståelse för de samband och skeenden man delar med sig av. Tolkning och förenkling av dessa berättelser är nödvändig, men görs av politiker och olika förvaltningssektorer separat. Eventuellt tappar man bort saker i tolkningen. Genom att fler kommunala instanser finns närvarande på medborgardialoger, workshops, kommundelsträffar, samråd och möten, skulle man kunna samordna flera olika tolkningar och bearbetningar.

"Kommunen" - inte en adressat

De flesta medborgare, inte bara i Gråbo, upplever kommunen som en adressat. "Kommunen" blir en partner som inbegriper såväl politiker som tjänstemän. När förslagen från medborgarmöten processas på flera håll i kommunhuset sker detta inom stängda dörrar, menar Lisa. Medborgarna upplever inte att de får tillgång till diskussionen och att nästan samma frågor tas upp igen på nästa medborgarmöte. Bristen på kontinuerlig återkoppling leder till en känsla av att inget händer, vilket många invånare vittnar om som engagerat sig i dialogen.

En annan fallgrop är kommunen som kan liknas vid ett långt transporttåg på väg mot horisonten - en tung forcerande pjäs med mycket bred verksamhet. Christian Mattson, processledare med ansvar för Vision 2025 förklarar:

- Bara för att vi nu sjösatt Medskapandegruppen i Gråbo innebär inte det att all annan planerad verksamhet stannar upp. Inom flera sektorer pågår fleraåriga utvecklingsarbeten. Exempelvis upplevde många frustration när det helt plötsligt anlades en gång- och cykelväg i Gråbo samtidigt som Medskapandegruppen arbetade fram nya skolvägar. Det kan tyckas högst okänsligt men är ett resultat av ett sedan länge genomarbetat och statsfinansierad infrastrukturprojekt i kommunen. Det här händer och kommer att hända igen. Vi måste alla vara ödmjuka inför uppgifternas svårigheter och ha respekt för att många professioner är inblandade i långsiktiga projekt i kommunen.

Konkretisera och öppna upp

En nyckel till att undgå missförstånd är ökad tydlighet och tranparens tror Lisa: 

Bild på cykelställ som likanr en bilDet är viktigt att konkretisera frågorna- Kommunen måste fråga sig hur man kan öppna upp arbetsprocesser så att samverkansgruppen kan få mer insyn. Bland annat borde kommunens kommunikationspolicy ha ett medborgarperspektiv. Dessutom tror jag att kommunen borde bli tydligare i att kommunicera hur planprocessen går till, vad kommunen står för, vad kommunen kan göra och vilka frågor man äger. Ibland är många frågor beroende av varandra, vilket inte är självklart för någon som inte är insatt i plan- och bygglagen. Det är viktigt med transparens och att konkretisera frågorna.

Trots fallgroparna tror Lisa på samråd och kanske att planarbeten måste ta ännu mer tid.

- Medskapandegrupper måste involveras tidigare i processen, dessutom bör medborgarna bjudas in som representanter för olika nätverk exempelvis stadsdelar, föreningar, kyrkor etcetera. Då kan medskapandegrupperna bli mindre personrelaterade och mer representera nätverken i lokalsamhället. Dessa representanter kan sedan rapportera till sitt nätverk. Idag ägs många samråd, dock inte i Gråbo, av särintressen. Särintressen som överklagar i flera steg och kväver många konstruktiva byggprojekt i landet. I Danmark, exempelvis, ges enbart ett överklagandetillfälle vilket reducerar planprocesser till under hälften av tiden jämfört med Sverige.

Gående planarkitekt

Ett sätt att komma ifrån att endast särintressen eller starka röster gör sig hörda i samrådsprocesser är att kommunens tjänstemän ger sig ut i samhället, ett förhållningssätt som inte minst kommundirektör Gunnel Lorentzon förespråkar. Planarkitekt Henrik Ohlson gav sig ut med skisser under armen som en "gående planarkitekt" på Mjörnbotorget i Gråbo våren 2012:

- Den vanliga gången vid samrådskedet är att vi planarkitekter sitt på vår kammare och sedan presenterar resultatet med en genomarbetad power point inför en folkmassa. Det har vi också gjort. Vi har kanske haft en 20-30 samrådsmöten av olika slag. Men det är nästan sorligt med alla frågor om parkeringsplatser. Men när vi satt i en lokal på torget i Gråbo hade vi möjligheten att promenera ut med våra skisser och snacka med folk som skulle handla, lekte med sina barn i parken eller var på väg till vårdcentralen. Det kändes otroligt bra. Jag vill jobba så – med mer lokal närvaro. Egentligen borde vi ha en husvagn eller lådcykel att åka runt med. Vid nästa samrådsrunda 2013 ska vi fråga folk vid busstationen i Gråbo. Vi måste våga andra enklare former för kommunikation.

Intervju med Lisa Bomble