Gråbo – bättre än sitt rykte

Alf Olsson växte upp i Olofstorp där Gråbo var centralort i Stora Lundby kommun.

- Det var en fin tid, slutet på 50-talet och början av 60-talet. Det bidrog till att vi flyttade hit 1969. I ett av husen som kallas "lingon och blåbär", ler Alf Olsson.

Alf Olsson är "tekniknörd" det ställer han gärna upp på och hans fru Birgitta är den första att skriva under bekännelsen.

Alf Olsson skrattar- Jag har alltid varit intresserad av teknik. Jag jobbade som servicetekniker på IBM i många år, har mekat med veteranbilar, var tidigt med i Stora Lundby järnvägsmuseum som senare blev Anten-Gräfsnäs järnväg och engagerat mig i modellflygklubben.

Gråbo Modellflygklubb startades av skolläraren Lars Strannegård tillsammans med Alf Olsson och Bosse Johansson 1973.

- Du vet, alla vill inte ägna sig åt idrott. Vi fångade upp många ungdomar när vi hade ungdomsverksamhet i hembygdsgården som inte var särskilt sportintresserade. Modellflygplansbygge är en utmärkt inkörsport till teknikens värld. Många av de ungdomar vi haft i verksamheten har sedan gått vidare som ingenjörer i livet. Jag tycker att föreningar med möjlighet till ungdomsverksamhet som inte bara sysslar med idrott skulle uppmärksammas och ges mer stöd. Vi har många ungdomar som okynnesåker omkring på sina mopeder och motorcyklar i samhället. Tänk om man kunde utnyttja grusgropsområdet till motorsportaktiviteter. Jag är medveten om de kontroverser som kan uppstå, men någon stans måste vi väl acceptera att sådant får förekomma.

Alf och Birgitta trivs mycket väl i Gråbo och har aldrig ångrat sin flytt.

- Det är nära naturen och här känner vi alla varandra. Det är inte så märkvärdigt här även om det är gott om färgstarka personligheter och eldsjälar till lärare. Sedan kan man tycka att det pågått en successiv degenerering av samhället, inte minst om man ser till torget. Men folk engagerar sig i Gråbo, vi tycker mycket och vågar tjafsa med kommunen. Jag och Birgitta till exempel, vi undrar varför det är så strängt med eldningsförbudet i kommunen. Är det då bättre att vi kör flera vändor till Hultet (återvinningscentralen red. anm.)? Är det hållbart? frågar sig Alf retoriskt som själv är med i Stora Lundby samhällsförening. Och varför måste gamla banvallen och ängarna här klippas runt midsommar – då de är som finast?

Alf erkänner att det var sorgligt med branden i Hjällsnässkolan 2007.

- Ja, det var vemodigt. Jag förstår inte att en del känner sådan bitterhet gentemot samhället och visar sådan respektlöshet gentemot skolan och vårt gemensamma. Men nu reser vi oss igen. Samtidigt får inte en samhällsutveckling gå för fort, det måste smälta in så att alla känner igen sig i utvecklingen.