Jag känner mig väldigt hemma här

Christer Santesson är skåningen som bestämde sig tidigt för att jobba till sjöss men som när han träffade sin fru Aimée 1964 istället gick i land.

Tillsammans flyttade de till Gråbo 1972. Med en karriär som ombudsman har han demokratiska principer, föreningsstadgar och engagemang i blodet.

- Jag gillar att ta ansvar, vara med och påverka och med det få inflytande.

Via den första hyreslägenheten flyttade sedan tvåbarnfamiljen till ett radhus. Sedan 1990 bor de i egen villa på Höggårdsvägen.

Varför blev det Gråbo – du jobbade på ÅF i Göteborg?

- Jag bodde en tid i det lilla samhället Bjärnum i Skåne och gillade småskaligheten. Jag trivdes själv som barn med att växa upp i Eslöv. När sedan min farbror tipsade om Gråbo kändes det klockrent. Jag känner mig väldigt hemma här.

På 60- och tidigt 70-tal växte Gråbo kraftigt med många nyinflyttade som snabbt satte sin prägel på det tidigare lite sömniga stationssamhället. Att bli en genuin Gråbobo gick snabbt.

Christer Santesson i närbild- Aimée var hemmafru och fick snabbt nära kontakt med andra kvinnor och umgängeskretsen växte i grannskapet. Det är det fina med Gråbo – jag upplever det som att det inte finns socialgruppsskiktning i Gråbo. Här umgås vi alla, även över generationerna. Just det har jag lärt mig uppskatta allt mer. Jag växte själv upp i borgerlig miljö där min farfar ägde Santessons skofabrik i Eslöv, där även min far blev vd. Jag ska inte säga att vi var rika, men vi umgicks med de andra företagarfamiljerna. När sedan frihandelsavtalet kom på 50-talet tog de beslutet att lägga ner produktionen. De ansåg – jag undrar om det kanske var ett förhastat beslut – att de inte kunde konkurrera med importerade skor från Italien och Portugal. Det var ett tungt beslut för min far Arvid, men tack vare att han personligen kände Herbert Felix, Felixkoncernens dåvarande chef, fick han jobb där som ekonom på kontoret. Men jag minns mycket väl att många vände oss ryggen när pappa inte längre var framgångsrik företagare.

Om det var barndomens upplevelser och pappans allt för tidigt bortgång som präglat Christer anser han är svårt att bedöma, men ett starkt rättvisepatos har drivit Christer genom livet.

- Det är klart att det påverkade mig. Jag har svårt för pampar. Men rättvisa är ett svårt begrepp. Jag träffade gamle justitieministern Arne Geijer på en kurs en gång. Han svarade på frågan vad rättvisa är: "Fråga inte mig – jag är jurist". Då insåg jag att rättvisa är en känsla. Jag är inte heller rädd för att lägga mig i. Jag var klassombud, regementsombud och senare fackligt aktiv. De sista dryga 20 åren av mitt yrkesverksamma liv arbetade jag som fackligt anställd på heltid, där jag även var starkt engagerad i LO och TCOs demokratistöd för att bygga upp självständiga fackföreningar i Östeuropa och Vietnam.

Såväl Christer som Aimee älskar att vara ute i naturen. Något som Gråbo kan erbjuda runt knuten.

- Vi levde på en lön och hade inte råd att åka på utlandssemester varje år. Men vi gjorde alltid utflykter i omgivningarna där vi plockade svamp och bär. I början, skåning som jag är, kändes naturen runt Gråbo som rena vildmarken. Vi hade bland annat en canadensare som vi paddlat runt i alla sjöar i kommunen, ler Christer. Vi hade hund även på den tiden, men alla fem fick plats i kanoten.

Även idag rör sig Christer och Aimee mycket ute i naturen med hunden Daisy och tillsammans med andra Gråbobor sticker paret gärna ut på långfärdsskridskor. Det som annars tar mesta tiden av Christers vardag är engagemanget i Stora Lundbys samhällsförening och Medskapandegruppen i Gråbo. Christer är ordförande i båda.

- Det har aldrig varit aktuellt för mig att gå in som fritidspolitiker. I samhällsföreningen och i Medskapandegruppen samverkar vi över partigränserna med frågor som berör Gråbos utveckling. Det kan vara cykelställsfrågor, men även mer startegiska och visionära frågor på längre sikt, säger Christer som ser med försiktig tillförsikt på vad den nya Medskapandegruppen kan innebära av reell makt. Demokratiska processer tar tid, det är jag medveten om. Men jag är inte ensam om att tycka att det går lite för långsamt. Lerums kommun borde tidigare tagit ägandet och kontrollen över torget och fastigheterna omkring.

Christer ser dock fram emot vårens (2013 red. anm.) utställning av detaljplanen för fastigheten öster om Mjörnbotorget, där nu Hjällsnässkolan rivits. Här planerar byggföretagen NCC, Peab och Rydlers för 200 nya bostäder i Gråbo centrum.

- En förtätning är en förutsättning för ett levande samhällskärna. Om fler bor i centrum ökar den naturliga rörelsen även efter butikernas stängningstid. Det kommer att betyda oerhört mycket - ökad trygghet, ökad köpkraft och ökad trivsel.